Carl Sagan var en av de stora informationsspridarna när det gäller astronomi. Han utförde mycket forskning när det gäller våra planeter, men han blev mest känd för sina böcker och TV-serier som blev populära för gemene man. Det går att läsa mycket om honom på wikipedia.
Saken är den att för mig blev han mest känd för att han lyckade få en bild på jorden, från voyager 1 när den passerat plutos bana. Jorden var svår att upptäcka, men när man tittar närmre på bilden så ser jorden ut som en blekt blå prick – Pale blue dot.
Carl Sagan skrev:
”From this distant vantage point, the Earth might not seem of any particular interest. But for us, it’s different. Look again at that dot. That’s here, that’s home, that’s us. On it everyone you love, everyone you know, everyone you ever heard of, every human being who ever was, lived out their lives. The aggregate of our joy and suffering, thousands of confident religions, ideologies and economic doctrines, every hunter and forager, every hero and coward, every creator and destroyer of civilization, every king and peasant, every young couple in love, every mother and father, hopeful child, inventor and explorer, every teacher of morals, every corrupt politician, every ”superstar,” every ”supreme leader,” every saint and sinner in the history of our species lived there – on a mote of dust suspended in a sunbeam.”
Nedan följer en översättning av hela stycket kring denna bild:
”Titta igen på den där pricken. Det är här. Det är vårat hem. Det är vi. På den har alla du älskar, alla du känner, alla du någonsin hört om, varje människa som någonsin funnits, levt sitt liv. Summan av lycka och lidande, tusentals övertygade religioner, ideologier och ekonomiska doktriner, varje jagare och sökare, varje hjälte och fegis, varje skapare och tillintetgörare av civilisationer, varje kung och bonde, varje förälskat ungt par, varje mor och far, hoppfullt barn, uppfinnare och utforskare, varje lärare av moral, varje korrupt politiker, varje ”superstjärna”, varje ”överlägsen” ledare, varje helgon och syndare i vår arts historia levde där – på en dammpartikel svävande i en solstråle.
Jorden är en väldigt liten scen i en ofantlig kosmisk arena. Tänk på de floder av blod som spillts av alla generaler och kejsare, så att de i ära och triumf kunde bli tillfälliga mästare av en fraktion av en prick. Tänk på de oändliga grymheter invånarna i ett hörn av den här pixeln har orsakat något annat knappt skönjbart hörns invånare, hur vanliga deras missuppgfattningar är, hur angelägna de är att döda varandra, hur glödande deras hat är.
Våra förutfattade meningar, vår inbillade självtillräcklighet, illusionen om att vi har någon privilegierad position i Unversum, är utmanade av den här pricken av ljus. Vår planet är en ensam fläck i det inneslutande kosmiska mörket. I vårat mörker, i all den här ofantligheten, finns det inga tecken på att hjälp kommer komma från andra platser för att rädda oss från oss själva.”
För mig betyder bilden av jorden från plutos bana rätt mycket. Att inse att jorden är en oerhört liten del av vårt solsystem samtidigt som den rymmer ”hela världen”. Det är bara denna lilla del som vi människor kan överleva i och då är det viktigt att vi ser till att kämpa för att vårt jordklot, det enda vi har, mår bra.
Nakenråttorna är i sig unika. De lever i underjordiska gångar. Deras leverne har beskrivits likt de sociala insekterna, då de har en drottning som bestämmer det mesta i kolonin och en strikt hierarki. Nakenråttorna blir över 30 år gamla vilket är unikt inom gnagarvärlden, där de flesta håller sig inom 1-4 år.
:
Marie Curie (1867-1934)
Inlägg (RSS)
martini